Årets Opo 2003 Stefan Träskvik berättar om sitt arbete.
Jag hoppar av bussen efter en sex timmars resa längs västkusten. Solen skiner och luften känns ovanligt varm för att vara den 19 februari. Runt omkring mig hör jag människorna tala en fascinerande men svårbegriplig dialekt som i mina öron påminner litet om isländska.
- Hej och välkommen till Närpes, blir jag hälsad på klar högsvenska.
Den som hälsar är studiehandledaren och närpesbon Stefan Träskvik. Han har nyligen blivit vald till Årets studiehandledare 2003 och säger sig att vara mycket glad över utmärkelsen:
- Personligen uppskattar jag utmärkelsen väldigt mycket eftersom jag tycker om mitt jobb och alltid har försökt göra mitt bästa som studiehandledare. Det känns både roligt och värmande, berättar Stefan.
- Det är viktigt att studiehandledningens roll och studiehandledaryrket lyfts fram. Studiehandledaren har en viktig uppgift med att hjälpa och lotsa fram elever och studerande i deras egna studier, fortsatta studier, yrkesval och karriär, tillägger han.
Brister i branschen
Vi kör till Närpes högstadieskola där Stefan har jobbat i senaste tio åren. Det är lätt att förstå att han trivs på sitt jobb: i skolkorridoren finns blommor och växter och det mysiga lärarrummet är fullt av trevliga och pratsamma kolleger. I dag är stämningen i skolan speciellt lugn eftersom sjuorna tillbringar en sportdag i slalombacken och niorna gör sin PRAO, dvs. praktisk arbetslivsorientering.
Före sin karriär som studiehandledare arbetade Stefan som klasslärare i ett lågstadium. För att komma in på studiehandledarutbildningen som arrangerades i Vasa av Åbo Akademins pedagogiska fakultet krävdes högre högskoleexamen. Utbildningen varade ett år (40 sv.) och var heltidsstudier. Numera arrangeras motsvarande utbildning som flerformsstudier under två år.
Stefan berättar att det för tillfället finns gott om jobb för nya studiehandledare men branschen har drabbats av andra problem:
- I Opinto-ohjauksen arviointiraportti 2002 - 2012 framgår det att det tyvärr finns allvarliga brister i studiehandledningen i Finland. Det finns väldigt många obehöriga studiehandledare. Många har ett alltför tungt arbete och då hinner man inte upprätthålla den kvalitet som eleverna är berättigade att få. Det finns helt enkelt för många elever per studiehandledare, berättar Stefan, som själv fungerar som handledare för över 300 elever medan rekommendationen är 200 elever per studiehandledare.
Lyssna på ditt hjärta
I soffan i lärarrummet sitter två elever och fnissar. De är niondeklassisterna Sofia och Cecilia som gör sin PRAO som Stefans assistenter i skolan. Stefan håller bra koll på sina elever och vet exakt var flickorna ska fortsätta efter grundskolan: Cecilia ska bli frisör och Sofia ska söka sig till gymnasiet.
Stefan berättar att hans elever kommer väldigt aktivt till honom med sina frågor gällande handledning. Ibland har han också själv kontaktat elever som verkar ha behov av hjälp. Frågorna berör oftast studierna i den egna skolan, fortsatta studier, yrkesval och ibland den egna livssituationen. Ett typiskt problem bland niondeklassister är att de har svårt att bestämma sig för vad de vill bli.
- Jag brukar råda dem att lyssna på sitt hjärta också när det gäller yrkesvalet. Dessutom måste man våga ta risker och pröva på olika utbildningar. Då får man i alla fall veta om man valt rätt eller fel. Det allra sämsta alternativet i dagens samhälle är att helt bli utan utbildning. Arbetslivet har förändrats och en examen i någon form krävs nästan alltid, påpekar Stefan.
Internet som hjälpmedel
Utöver studiehandledarens råd kan eleverna söka hjälp med yrkesvalet på arbetskraftsbyrån eller självständigt på Internet. Stefan, som ju jobbade som handledare redan före Internet togs i allmänt bruk, anser att Internet underlättar hans jobb betydligt. Det befriar handledarresurser:
- På Internet får eleverna snabbt uppgifter om till exempel inträdesprov och ansökningstider. Jag behöver inte längre använda så mycket tid för att söka information och det blir mera tid över för själva handledningen, berättar Stefan.
Min visit i Närpes börjar närma sig sitt slut och vi kör till busstationen genom det lugna centrum. Plötsligt ser vi en lång bilkö som hastigt kör förbi busstationen. Det är fabriksarbetarna som alla slutat prick klockan 16.15.
- Titta, det finns ändå en hel del liv i vår lilla stad, skrattar Stefan och pekar på bilarna.
Jag skrattar tillbaka och tackar Stefan för min intressanta exkursion i Närpes. Sedan stiger jag på bussen för att igen sitta den sex timmars långa resan med den härliga närpesiskan klingande i mina öron.