Leena Ijäs arbetade som volontär i fyra månader.
Zambia har 10 miljoner invånare och en yta motsvarande 2,5 gånger Finlands yta. Prognosticerad livslängd är 40 år. Var femte invånare bär på HI-virus. Över 80 procent av folket lever under den absoluta fattigdomsgränsen. Zambia är ett av världens fattigaste länder och blir ständigt allt fattigare. 85 procent av människorna arbetar inom jordbruket.
Det låter hårt. Hårt är ändå inte ordet som Leena Ijäs, 47, använder för att beskriva Zambia. Leena tillbringade fyra månader i landet som volontärarbetare förra hösten. Yrkesvalspsykologen vid arbetskraftsbyrån i Kemijärvi hade länge drömt om alterneringsledighet och om att åka utomlands. Hon hade inte drömt om någon turistresa utan om en erfarenhet där man verkligen skulle bekanta sig med människans vardag.
Det ordnade sig fint med alterneringsledigheten och därmed sökte Leena till volontärarbete i Afrika via volontärprogram syd (Etvo). Hon ville absolut åka till Afrika - hennes dröm sedan åratal tillbaka, en vild svart kontinent som hade fascinerat henne ända sedan Tarzanfilmer visades på TV. Volontärarbetet kändes bra; man fick samtidigt göra någonting nyttigt.
Vid förberedelsetillfället var också en annan äldre kvinna närvarande. Även hon var på väg till Afrika. Åldern är inte något hinder, tvärtom. "Jag behandlades mycket respektfullt i Zambia, eftersom en 47-åring där redan är en gamling som uppnått en respektingivande ålder", skrattar Leena.
Sakerna skötte sig själva
Vardagen på Zambias heta landsbygd var mycket annorlunda än på kontoret i Kemijärvi. Leenas arbete bestod i att delta i en organisationsverksamhet som drev landsbygdskvinnornas sak, delta i seminarier, skriva rapporter och hjälpa till i organisationens värdshus där Leena också bodde.
I regel vaknade Leena klockan fem tillsammans med solen. Först tände hon lägerelden, värmde upp tvättvattnet och åt morgonmål, lokalt bröd, sylt och te. På förmiddagen gick hon ofta till byns torg ett par kilometer bort för att köpa frukt. Fyra bananer kostade 10 kwacha, vilket är ungefär 2 cent.
Dagarna förflöt i gemytlig takt. "Man dog inte av arbetsmängden", formulerar sig Leena. Det som gjorde det hela intressant var att man på morgonen aldrig visste vad dagen skulle föra med sig.
"Planerna ändrades tio gånger under dagen eftersom någon hade glömt att tala om att det idag är begravning eller bröllop. Folk kom till möten på fel dag eller så kom ingen till platsen fastän man hade avtalat om detta."
Leena anammade en Happy Holiday-attityd och försökte låta bli att bli stressad av något. Hon blev inte arg fastän hon blev tvungen att gå fem kilometer någonstans för att upptäcka att planerna åter hade ändrats. Hon njöt av att hon inte behövde någon klocka. Hon skrev brev under takställningen av rör, beundrade bedårande solnedgångar och papayaträdens silhuetter i den skymnande kvällen och satt under stjärnhimlen som kändes oändlig under varma nätter.
Högen med arbete som väntade i Finland verkade vara långt borta.
Det lönar sig inte att vara rädd för sjukdomar
Många är rädda för att åka till utvecklingsländer på grund av sjukdomar och fattigdom. Det är sant att dessa är närvarande men Leena upplevde dem inte som tunga. Människorna i Zambia var levnadsglada, humoristiska och lyckliga även om de materiellt sett hade lite.
Dieten var emellertid ensidig: majsgröt tre gånger om dagen till vilken det serverades grönsaker, torkad fisk eller kyckling. Man fick äta frukt så mycket som man orkade.
"AIDS var starkt närvarande och även om man inte talade om det upplevdes sjukdomen bl.a. genom antalet begravningar", säger Leena. Även malaria är vanligt i Afrika men det är lätt att utföra malariatester och sjukdomen är inte farlig om den sköts rätt.
Leena själv var inte ofta sjuk: magsjukdomar, värmeslag, halsinflammation.
Hon säger sig vara överraskad över hur liten effekt hemska berättelser hade på henne. "Kanske fungerade de egna försvarsmekanismerna så pass väl. Zambianerna själva förhöll sig lugna till sakerna med en 'så gick det' attityd."
I den zambiska kulturen är traditionerna starka. Leena förundrades till exempel över magins starka ställning inom den afrikanska läkekonsten. "Man trodde allmänt att man kunde förtrolla människan så att hon blev sjuk. Som botemedel användes örter och ritualer."
Erfarenheter mäts inte i pengar
Många har förundrats över Leenas impulsiva handling. De kan inte förstå varför någon åker iväg för att utföra arbete utan lön, ibland också under mycket primitiva förhållanden. Detta i synnerhet då man själv måste betala resor, försäkring och normalt även boende och mat.
Erfarenheter mäts ändå inte i pengar. I början känns den nya kulturen tung när allt är nytt och förnimmelserna tränger in från alla håll. "Jag låg magsjuk och tänkte att man också hade kunnat använda denna alterneringsledighet på ett annat sätt", erkänner Leena.
Men så småningom vänjer man sig vid miljön. Man börjar överse med fattigdomen och oredan och den egna vardagen börjar rulla. Lokalbefolkningen blir ens vänner och man får delta i händelser som inte finns tillgängliga för den vanliga turisten.
"Jag började uppriktigt njuta av allt stök och oreda. Det bästa med hela erfarenheten var att jag märkte att jag klarade mig och till och med njöt av allt underligt", säger Leena.
Det framgår av Leenas bilder hur rik på erfarenheter hennes resa har varit: på en av bilderna viftar en mycket märkligt utsmyckad stamhövding en elefantsvans. På en annan bild håller man ett möte under mangoträdets skugga, på en tredje firar man ett mäktigt bröllop. Det finns även en bild där det dansas vilt vid Kundastammens ceremoni.
Bland bilderna finns också en gul post it-lapp: Jag är alterneringsledig 1.7-31.10.2003. Åter tillbaka i arbete 10.11.03. Tag kontakt med info-disken.
Detta är ett meddelande som Leena klistrade på dörren till sitt arbetsrum när hon åkte till Afrika. När man läser meddelandet kan man föreställa sig den mäktiga känsla som man grips av när man äntligen håller på att förverkliga en långvarig dröm. Det kräver tid och möda men är det värt det? Ja, tveklöst är det så.
Alterneringsledighet:
- Man kan bli alterneringsledig om man har heltidsanställning eller deltidsanställning som uppgår till minst 75% av den ordinarie arbetstiden. Arbetsgivaren och arbetstagaren kommer överens om alterneringsledigheten. Man får använda ledigheten i vilket syfte som helst.
- Den sökande måste ha 10 års arbetshistoria och ha arbetat minst ett år hos den nuvarande arbetsgivaren.
- Under alterneringsledigheten måste arbetsgivaren anställa en person som är arbetslös arbetstagare vid arbetskraftsbyrån. En vikarie behöver dock inte anställas för samma uppgift som den alterneringsledige har skött.
- Ledigheten kan vara 90 - 359 dagar. Ledigheten kan även tas ut i flera perioder, t.ex. 4 + 4 månader.
- Alterneringsersättningen för alterneringsledigheten är 70 % av den arbetslöshetsdagpenning som arbetstagaren skulle ha rätt till om han eller hon blev arbetslös. Om arbetshistorien överstiger 25 år är ersättningen 80 %.
Översättning till svenska: Språkcentret vid Helsingfors universitet, Språktjänster