För lantbrukaren är yrket ett kall och ett levnadssätt.
Under jordbrukets glansdagar fanns det ett par hundra tusen jordbruk i Finland. Under de senaste årtiondena har antalet minskat kraftigt, till hälften. Om tio år uppskattas antalet gårdar uppgå till endast 35 000.
Detta skrämmer dock inte alla lantbrukare. För många är yrket ett kall och ett levnadssätt som de inte vill avstå ifrån. Ute på våra åkrar sliter alltså fortfarande män och kvinnor som vi har att tacka för att vi till exempel kan tugga på en skiva rostat bröd vid frukostbordet och slevar från våra tallrikar inhemsk havre i form av gröt.
En av de övertygade odlarna är Mika Äijälä, vars gård är belägen i Kuusjoki, halvvägs mellan Somero och Salo. På Äijäläs åkrar odlas utsäde. Gården på 270 hektar är stor. Å andra sidan går trenden i Finland mot större gårdar. I bakgrunden finns de förändringar som EU medfört.
"En gård av denna storlek är inte längre någon sällsynthet", konstaterar Mika Äijälä. "Priserna som vi får för produkterna har sjunkit i och med EU, så man måste producera mer för att behålla inkomstnivån."
Efterföljare till släktgården
Hur hamnade man vid traktorratten? Äijälä har med tiden efter grundskolan skaffat sig en lantbruksteknisk utbildning i Jockis.
"I dag har unga som tänker bli lantbrukare nästan utan undantag utbildning inom branschen. Arbetet har blivit mer krävande så det behövs till exempel examen inom agrologi."
Äijälä valde lantbruksbranschen i sin fars forspår. Han tar hand om sin släktgård.
"Det har för mig varit klart från första början att jag ska bli lantbrukare", erinrar sig odlaren. "Jag har deltagit med karlarna i arbetet på gården sedan jag var en liten kille. Vår släktgård är ett hundra år gammal. Min far dog överraskande när jag var 22 år gammal så då tog jag över ansvaret för gården. Brorsan var aldrig särskilt intresserad av branschen."
Kossorna i farmarens ladugård som är bekanta från minnesbilder är numera en sällsyntare syn. Även på Äijäläs gård har man senast haft kossor på 60-talet. Det har blivit olönsamt att hålla enstaka djur. Dagens modell är stora effektiva produktionsgårdar.
"Gårdarnas specialisering har tilltagit ständigt. Man måste ha många djur för att man ska ha nån nytta av dom."
Äijälä tillbringar alltså sina dagar med sädet i stället för boskapen. Hur ser en typisk arbetsdag ut för en lantbrukare?
"Arbetet är bundet till årstiderna. Man ser inte till arbetstimmarna utan man arbetar när det finns arbete. Stressigast är det från april till oktober. Sådden tar tre till fyra veckor och höstarbetet två månader. På vintern går ett par månader med att köra sädestransporter. Dessutom hämtar jag frön på vintern och underhåller maskinerna."
Äijälä anställer årligen ett biträde för den stressigaste tiden men på vintern finns inget behov för en extra arbetare. Arbetet för en modern lantbrukare är inte heller bara fysiskt slit.
"Planeringen tar en lång tid och det finns mycket byråkrati. Jag har en känsla av att halva tiden går åt till pappersarbete. Jag gör till exempel gödselberäkningar med datorn."
Besökare med måttband i handen
Trots turerna med byråkratin och trots att lantbrukssektorn delvis förtvinat är Mika Äijälä nöjd med sitt yrkesval. Lantbrukaren lever nära naturen och utför sitt arbete med en flexibel tidtabell.
"Som företagare är jag herre över mig själv och kan arbeta även på natten om jag så vill. Att vara ute i naturen är en av de bästa sidorna med mitt arbete. Å andra sidan lever jag också på naturens villkor. Varje vår är fylld av hopp när vi gör vårt bästa för en bra skörd. Å andra sidan var till exempel detta år ett dåligt år eftersom det regnade så mycket. I detta yrke har till exempel frost vid fel tidpunkt direkta följder för ekonomin."
Till de tunga sidorna i lantbrukaryrket hör även ökat expansionstryck för gårdarna. Av den som tänker bli lantbrukare krävs enligt Äijälä tålamod och realistiska förväntningar.
"Inom denna bransch blir man åtminstone inte i dag lätt rik men man klarar sig nog om man lyckas köpa lämpligt ny mark till ett bra pris och följer med tempot i branschen. Å andra sidan kan Finland inte konkurrera med de betydligt gynnsammare odlingsförhållandena i södra Europa. På grund av EU-direktiven krävs även anpassningsförmåga i yrket."
I ett konkurrenspräglat samhälle gynnas även lantbrukaren av olika slags marknadsföringstrumfer. Äijälä har förtjänat två sällsynta titlar för sin gård: certifierat miljö- och kvalitetssystem Kvalitetshandboken kartlägger gårdens styrkor och arbetssätt. Beaktande av miljöfrågorna skapar för sin del en positiv bild av gården.
I och med EU lever branschen i en ständig brytningstid och odlaren måste ständigt vara på sin vakt.
"Även hemma hos mig kan det ibland dimpa ner hela fyra personer med sina måttband för att kontrollera mina odlingsskiften. Dessa måste ha exakt samma storlek som den som jag har angivit, annars följer sanktioner."
Hur ställer sig de finländska lantbrukarna till EU i dag?
"Jag skulle nog säga att tämligen negativt för närvarande", erkänner Äijälä. "Odlarna är upprörda över att Finland misslyckades i stödförhandlingarna. Det känns som om villkoren dikteras för oss, och vi har inte några möjligheter att påverka. Det är det allra mest oroande."
Laura Friman 21.12.2004