Annika Vainio som tog studenten i våras bestämde sig för att ta ett mellanår och åka i väg till Irland som au pair. I denna artikel beskriver hon sina erfarenheter på den gröna ön.
Min ankomst till Irland var snarare en slump än förverkligande av en lång dröm. För ett år sedan var studentskrivningarna mitt största bekymmer. På våren gick tidsfristen för ansökningstider och förhandsuppgifter ut innan jag ens hann tänka efter vad jag skulle vilja studera. Tanken på ett mellanår utomlands började kännas allt mer lockande.
Jag var i kontakt med flera familjer, av vilka familjen Brophy från staden Cork var den första att fråga om jag ville bli au pair hos dem. En finsk mor, en irländsk far och två söner väntade på ett snabbt svar från mig. Precis före studentfesten kom vi överens om att jag åker till Irland i slutet av augusti.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att förstå hur snabbt tiden går. I början av sommaren drömde jag om en lång och het sommar. Den var också het, men verkligen kort. Arbetet i en blomsterbutik tog största delen av min tid i anspråk och efter arbetets slut vaknade jag upp: bara två veckor tills mitt plan lyfter från Helsingfors-Vanda.
Eftersom jag aldrig förstod att jag skulle åka iväg var det smärtfriare än jag hade föreställt mig att ta avsked från familj och vänner. När jag bytte plan i Prag förstod jag att jag var på väg till Irland på ett år. Livet och människorna i Finland hade jag lämnat bakom mig.
Planet landar i ett land som jag inte har besökt tidigare. I mörkret uppfattar jag inte något annat än stadens ljus. Vi åker på fel sida av vägen och stannar upp på en gårdsväg. Här alltså är vårt hus. Ditt rum finns på övervåningen. I morgon åker vi till stan. Vill du ha te? Dricker du inte te med mjölk? Du lär dig nog. Du har väl ett paraply?
Hembiträde, barnvakt eller familjemedlem?
Att åka iväg som au pair är relativt enkelt jämfört med att man skulle flytta utomlands utan någon bas i mållandet. En au pair bor och äter gratis och får fickpengar veckovis eller månadsvis beroende på familj. Boendebekvämligheten varierar mycket i olika familjer. I regel har en au pair ett eget rum. I vissa familjer har man för au pairen även reserverat ett eget badrum eller en våning i huset.
Ett år som au pair innebär inte ett års semesterresa utomlands. En au pair har ofta ansvaret för att vaka över barnen när föräldrarna arbetar och lätta hushållssysslor ingår i uppgifterna. Arbetstider och arbetsuppgifter varierar dock mycket beroende på familj. Vissa au pair kan ha arbete från morgon till kväll och för andra klarnar arbetsdagen först vid frukostbordet.
Mina dagar inleds normalt med att jag följer sönerna till skolan. När pojkarna sitter i klassrummet håller jag på med hushållsarbete. Dammsugning, skurning, strykning och matlagning ingår i mitt schema för detta år. På eftermiddagarna tar jag hand om den yngre sonen tills mamman i familjen kommer hem med den äldre sonen. Efter middagen brukar min arbetsdag vara över.
Att tillägna sig nya vanor i en annorlunda kultur kan till en början kännas svårt och att anpassa sig till familjelivet tar tid. Även om man trivs hur bra som helst i familjen är det viktigt att även få tid över för sig själv. Som motvikt till familjelivet kan man börja med nya hobbyer, gå på språkkurser och lära känna nya människor. Man drabbas inte heller så lätt av hemlängtan om man har mycket att göra och folk omkring sig.
Mitt Irland
Irländare är alltid ivriga att få veta vad en utlänning tänker om deras land. Även efter en så här gott och väl kort vistelse i Irland kan jag säga att det här är ett fantastiskt land. Man kan utan vidare säga att folk är vänliga och då vet man att man talar sanning. De viktigaste uttrycken i ens ordförråd är ”how are you?” ”sorry” och ”thank you”.
Det hör till vardagen här att prata om väder eller bussen som är sen med okända människor. Ibland är det dock något svårt att förstå vad personen vid busshållplatsen frågar. Man kan nätt och jämnt identifiera språket som engelska. Accenten är stark särskilt på landsbygden och hos äldre människor.
Att bunta ihop ett land och dess invånare med stöd av ett par meningar är en omöjlig uppgift. Ett regnigt Irland där flick- och pojkskolor är ett vanligt fenomen kan förefalla konservativt sett med finländska ögon. Matvanorna är enkla: fet mat ända från morgonen. Dryckeskulturen är jämförbar med finländska dryckesvanor. Det populäraste vykortsmotivet efter landskapen är faktiskt en sejdel Guinness.
Under soliga dagar ser Irland ut som ett paradis. Landskapen är som tagna ur sagoböckerna när de gröna hedlandskapen sprider ut sig som mattor överallt. Människorna är leende och är artiga. Efter att man har vant sig smakar en irländsk frukost bestående av bl.a. bacon, ägg, bönor och det ljusaste av ljust rostat bröd faktiskt helt underbart.
Efter varje museibesök överraskar jag mig själv med att förundras över landets historia. Bara ett par decennier tillbaka fanns fattigdom, massarbetslöshet och utvandring. Vid turistmålen stöter man ofta på amerikanare som har kommit hit för att söka sina irländska rötter. Av de irländare som utvandrat återvänder en del nu när levnadsstandarden är högre än tidigare.
På fritiden
Cork är en kontinuerligt växande stad med cirka 140 000 invånare och ligger i södra Irland. Atmosfären i Cork, Europas kulturhuvudstad år 2005, är mycket internationell. Jag har under sex veckors tid lärt känna människor från nästan varje land i Europa trots att jag under de första veckorna var rädd för att jag skulle bli fånge i mitt eget rum i ett helt år.
Alla au pair befinner sig i samma situation vid ankomsten, ensamma på det främmande landets och språkets villkor. Hur man trivs hänger mycket på en själv. Att vara öppen och utåtriktad är de viktigaste råd som en au pair som åker utomlands bör följa.
En internationell vänkrets lär en mycket om främmande kulturer. Ibland upptäcker jag att jag ifrågasätter finländska vanor och är mer medveten än förr om mina egna beteendemönster. Att tiga är inte nödvändigtvis guld och det räcker inte alltid med att skaka hand som hälsning. Samtidigt lär jag mig också att uppskatta särskilda drag i min egen kultur, såsom uppriktiga människor.
De övriga au pairen har visat sig vara oersättliga vänner. När man bor i en familj hamnar man i konflikter som man inte hade väntat sig. Det är en lättnad att få prata om barnens beteende eller uppfostringssätt med de andra flickorna efter en lång arbetsdag.
Dock vill man inte på fritiden hela tiden låta som en 37-årig husmor. Att sitta på kafé eller en pub enligt traditionell irländsk stil med de andra flickorna gör att man ofta vaknar upp till verkligheten. Dag för dag anpassar vi oss bättre och njuter av våra liv.
Att lämna Finland för ett land där jag inte kände en enda person kändes som ett stort steg. Jag är glad att jag hade modet att åka iväg. I år behöver jag inte bekymra mig om tentor eller läxor. I ställer för att sitta i skolan lär jag mig nya saker i vardagslivet i ett främmande land. Detta kunde man kalla för livets skola. Vi har närmare ett år på oss att avlägga våra examina.
Annika Vainio 14.10.2005