En jakobstadsbo och en vammalabo berättar om sitt förhållande till huvudstaden.
Varje höst flyttar tusentals studerande från olika delar av Finland till huvudstadsregionen för att studera. Några lockas av stadslivet medan andra kommer endast på grund av studieutbudet. Men vad händer med dessa studerande efter de blivit färdiga? Stannar de kvar i Helsingfors eller har längtan till hemorten blivit alltför stor?
Flygledare efterlyser grundvärden
Flygledarstuderanden Jaakko Vuorinen, 22, har spännande tider framför sig. Studierna vid Avia College i Vanda slutar till midsommar och sedan är det dags att övergå till arbetslivet - dock först som praktikant. Någon praktikplats har Jaakko som är yngst på sin kurs ännu inte lyckats skaffa sig men en sak står klar:
"I Helsingfors vill jag knappast stanna", säger Jaakko bestämt.
Jaakko är hemma från Vammala, som ligger 50 km nordost om Tammerfors. Sedan utbildningen startade för 1,5 år sedan har han bott i huvudstadsregionen. Någon större lust att flytta innanför ring trean hade han inte, men eftersom landets enda flygledarutbildning finns i Vanda kom ingen alternativ studieort på fråga.
Jaakko säger att det främst är människorna i huvudstadsregionen som han är störd på:
"Det verkar som om vissa grundvärden fattas. Folk uppför sig helt enkelt på ett annat sätt än vad jag är van vid hemma", sammanfattar han.
I den närmaste framtiden vill Jaakko helst återvända till sina rötter eftersom hans familj och vänner bor kvar i Vammalatrakten. Han har bland annat sökt praktikplats i Tammerfors. Jaakko berättar att lyckligtvis är det just på landsorter det kommer att finnas flest lediga flygledarjobb.
"Men skulle det gå så att jag endast blir erbjuden en arbetsplats i Helsingfors tar jag nog gärna emot den. Vad som helst duger bra nu i början så att man kommer igång med rutinerna", säger Jaakko.
"Just nu är faktiskt ingen idealisk tid att bli färdig eftersom lufttrafiken befinner sig i en lågkonjunktur. Som tur kan arbetssituationen ändå ändras hastigt", tillägger han.
Forskare trivs bland akademiska helsingforsare
Läkaren Mats Rönnback, 27, anlände till huvudstadsregionen år 1996. Han blev då antagen till utbildningsprogrammet för medicin både vid Helsingfors universitet och vid Karolinska institutet i Stockholm. Valet föll naturligt för Helsingfors eftersom han gärna ville stanna i Finland.
"Studiestaden spelade annars inte så stor roll. Det som då kändes viktigt för mig var att komma bort från Jakobstad", berättar Mats.
Före Mats kom till Helsingfors befarade han att alla helsingforsbor skulle vara väldigt snobbiga. Detta visade sig dock lyckligtvis snabbt vara en falsk fördom. Några tydliga skillnader har han ändå lagt märke till mellan helsingforsare och jakobstadsbor:
"Som det ser ut för mig är största delen av huvudstadsregionens finlandssvenskar akademiskt utbildade. I Österbotten är det mera blandat", jämför han.
I oktober 2002 utexaminerades Mats till läkare. För tillfället är han anställd som forskare i Folkhälsans FinnDiane-forskningsgrupp och studerar för doktorsgraden vid Helsingfors universitet. Vid sidan om forskningen gör han dessutom korta helgjourer på sjukhusen i Ekenäs och Jakobstad.
Mats säger sig trivas bra i Helsingfors. För tillfället har han inga planer på att återvända till Österbotten - även om arbetssituationen för läkare enligt honom är något bättre i Jakobstad såväl som på andra mindre orter.
"På vissa orter råder det en direkt läkarbrist. Under studietiden var vissa kurser utlokaliserade till sådana orter och då försökte sjukhuspersonalen ofta locka oss dit. Om framtiden vet man aldrig men just nu har jag i alla fall ingen lust tillbaks", säger Mats.