Varje karriärbana inom kultur är individuell. Men vad kulturarbetare har gemensamt är ett livslångt lärande, breda kontaktnät och ett brinnande intresse för konsten.
”Om man tänker sig en karriär inom kulturen lönar det sig att söka impulser från många håll”, säger Johanna Slotte över en kopp kaffe på kafé Kerttu i Åbo.
Allt fler unga är idag intresserade av kulturbranschen, och det sägs också att detta är en av de mest växande branscherna idag. Yrkesmöjligheterna är många. Men arbetsmarknaden kan vara hård och krävande. Med åratal av utbildning kan man ändå få kämpa hårt för de enstaka snuttjobb som finns. Men för en kreativ person med entreprenörsanda finns det fantastiska möjligheter.
Tio år av studier
Johanna lever som hon lär. Hon har två examina: den första är en yrkeshögskoleexamen i bildkonst, som hon studerade i Svenska Yrkeshögskolan i Nykarleby, den andra i litteraturvetenskap, som hon läste till sig i Åbo Akademi. Hon blev filosofie magister år 2006 och lyckade nästan bli färdig före studiestödet tog slut. Två praktikplatser (på ett museum och ett bibliotek), illustrationsjobb och ett tillfälligt arbete som vaktmästare på Åbo Svenska Teater hade hon under studietiden.
Johannas biämnen i Åbo Akademi var kvinnovetenskap och etnologi. ”Så läste jag också lite informationsförvaltning, det har jag haft mycket nytta av.” säger Johanna.
”Var det svårt att få praktikplatser under studietiden?” frågar jag.
”Det var lätt att få platser i Österbotten. Men när jag sökte en plats i Åbo så tävlade jag med cirka 70 andra sökande!” Och steget att praktisera i Österbotten torde inte ha varit stort för Karlebybördiga Johanna.
Konstnärskapet – en fråga om tid eller pengar
Jag frågar ifall Johanna hade förställt sig en karriär som konstnär i början av sina studier.
”Jag har alltid varit intresserad av det visuella, men mycket berodde nog på att jag inte var säker på vad jag ville efter gymnasiet, så halkade jag in på en utbildning som jag ändå kom att tycka om. Det var nog ganska slumpartat. Och lite förvånad var jag nog över att jag kom in på litteraturvetenskap 2001, men jag har ju alltid gillat text också!”
Johanna förklarar hur hon känner att bildkonstutbildningen sammanföll med en ”lekperiod” i hennes liv, och att detta kanske bidrog till att hon var så effektiv senare i sina litteraturstudier.
”Jag hade till en början ingen konkret uppfattning om konstnärsyrket, någon luddig tanke kanske om att man skulle leva på stipendier och stå i någon vindsvåning och måla. Mot slutet av bildkonststudierna fick jag i uppdrag av Österbottens konstkommission att undersöka konststuderandes placering på arbetsmarknaden, alltså att se hur bildkonstnärer som studerat i Nykarleby klarade sig efter utexamineringen. I de svarsblanketter som vi fick in var det tydligt att alla varit tvungna att överväga vikten mellan tid och pengar. Alltså antingen hade man ett vanligt arbete, men då fanns det ingen tid till konstnärligt skapande, eller så ägnade man sig åt konsten, och då hade man mycket lite pengar.”
Johanna berättar också att det är vanligt med kompromisser, till exempel att fotografer arbetar i fotoaffärer, men många i undersökningen hade också bara ”vanliga jobb”. Några från hennes avgångsklass har faktiskt lyckats arbeta med konst på heltid. Så helt omöjligt är det inte.
Kreativa yrken och undervisning
Men det finns också många andra arbetsmöjligheter där man fortfarande kan få använda sin kreativitet. En bildkonstnär kan bli illustratör, grafisk designer, webbdesigner eller bildkonstlärare, bara för att nämna några av de vanligaste alternativen.
Själv har Johanna hämtat mycket inspiration från sitt arbete som bildkonstlärare på Åbo svenska arbetarinstitut.
”Jag ringde upp rektorn på hösten 2006 och föreslog en kurs i litteratur, men när jag berättat lite om mig själv så hakade han på bildkonsten istället. Och det är jag glad för. Under åren här i Åbo hade jag kommit ifrån konsten lite, men i och med kursen har jag hittat tillbaka. Och från hösten har det rullat på lite av sig själv.”
Jag frågar Johanna hur det varit att arbeta på Arbetarinstitutet.
”Det har varit väldigt roligt, men de är förstås extra motiverade på Arbis. De är faktiskt väldigt engagerade och duktiga. Så har jag fått bra respons, inte alltid positiv, men det är ju bara bra! Och Arbis är definitivt ett ställe där man får möjligheter att testa egna idéer. Jag får forma undervisningen helt själv.”
Johanna har haft hand om teckningskurserna sedan hösten. Och på sommaren har hon ett stipendium för att fortsätta utveckla bildkonstundervisningen på Åbo svenska arbetarinstitut.
Några goda råd på vägen
Jag undrar vad Johanna skulle säga åt en ung människa som just nu överväger en karriär inom kulturbranschen. Har hon några goda råd att ge? Efter en stunds funderande svarar hon:
”Om man ska leva en konstnärstillvaro så krävs det att man håller sig framme, jag menar inte att man ska 'sälja' sig själv, men... man måste tro på sig själv! Det är viktigt att ta kontakt med människor, söka stipendier och så vidare. Det är ingen tillvaro där folk kommer och kastar pengar på en, utan man får nog arbeta hårt.”
”Det låter väldigt tufft.”
”Samtidigt är det nog roligt! Jag föreställer mig att det inom arbetslivet idag behövs mera människor som är kreativa. Och jag tror att om man är intresserad av en konstnärlig utbildning så har man nog redan den ådran i sig.”
När jag slagit av bandspelaren och vi lutar oss bakåt för att jämföra erfarenheter av våra liknande karriärval slår det mig att det verkligen är viktigt att alltid tala om vad man själv håller på med, att inte vara för blygsam när man träffar nya människor. På så vis kan man få många goda tips på nya arbetstillfällen och andra viktiga kontakter. För den här branschen lever verkligen i nätverken människorna emellan.
Jenny Wiik 20.3.2007