Gamla möbler får nytt liv på restaureringskurser.
Restaureringsklassen hörs redan lång väg. Inne i klassrummet hörs ett glatt surr av prat, prasslet av slipning och knackande. Sju kvinnor och en man har spritt ut sina isärplockade, putsade och slipade möbler på 
klassens hyvelbänkar.
Det första som sticker en i ögat är en tv i trä. Eller tv:s stora ramar av trä vars kanter är grönmålade. Kunde den vara från 60-talet? Inkråmet har grävts ur. "Det här ska bli en lampa", säger Anna-Maija Hammaren och skrapar entusiastiskt betsrester med kniven.
Anna-Maija har jobbat och slitit med sin tv i en månads tid. Denna gång kom hon lite lättare undan eftersom det digra lagret av målarfärg blev buckligt och lätt att avlägsna med färgborttagningsmedel. "Läraren rekommenderade inte detta på grund av hälsoskador men om lagret av målarfärg är tjockt är medlet en lätt lösning, annars får man lov att skrapa färgen hela året."
Anna-Maija inledde sin hobby med möbelrestaurering för tre år sedan och intresset har inte tagit slut, tvärtom. Två stolar, ett spetsfönster som hon restaurerade till en spegel, ett skåp som fadern gjort, ett par mjölkpallar och två Mademoiselle-stolar av Ilmari Tapiovaara har redan tidigare fått nytt liv.
Sorgerna försvinner när man håller på och snickrar
På bordet bredvid finns en hög slipade klossar. Katriina Pessa har tagit isär sin gamla Billnäs-stol eftersom den svajade. Hon går på sin första kurs och hela året har gått åt att avlägsna lacker som ätit in sig i träets fibrer. Arbetet går långsamt när man endast kan skrapa ett par timmar i veckan. Dessutom tar det tid att hitta sitt eget sätt att arbeta på.
"En majoritet av de som deltar i kursen har inte gjort några som helst träarbeten tidigare", berättar Jukka-Pekka Blom, lärare för kursen möbelrenovering och möbelrestaurering. Det ställs inte heller några förkunskapskrav för kursen, och man får ha tummen mitt i handen. Alla arbetar med sina egna möbler i sin egen takt och man kan fortsätta med möbler som inte blivit färdiga nästa år igen.
Under förutsättning att man blir antagen till kursen. Kurserna i restaurering vid Toimela institut i Helsingfors fylls på femton minuter, likaså lär arbetarinstitutets kurser vara lika populära. Möbelrestaurering är en populär hobby där man väcker försvunna hantverksfärdigheter till liv och lugnar nerverna. "När man kommer hit försvinner alla andra tankar från huvudet", skrattar Anna-Maija.
"Lagom tufft arbete"
Den ende mannen på kursen, Jaakko Yrjölä, slipar på Arteks stolsben. "Jag höll på att trilla baklänges när jag upptäckte att man måste betala 90 euro för dessa stolar som vi har hemma." Det gällde alltså att raskt börja restaurera och nu hör de nalledekaler som döttrarna satt på stolarna och vattenskadorna från balkongen till historien.
På andra håll behövs hjälp med att fylla igen ett hål i bordet. En lagning i exakt rätt färg får man genom att blanda slipdamm i lacken och fylla hålet med denna, vägleder Jukka-Pekka. Och hur är det med springorna i bordskanterna? Dessa lämnar man ifred, de hör till årsmodellen.
"Träarbeten passar min läggning, detta är lagom tufft arbete", säger Marjut Oivukka-Mäki när hon drar slippappret över stolens armstöd. Förra året deltog hon i beklädningskursen för att förse samma stol med fjädring och beklädnad. "Det var ett mycket pillrigare jobb."
Man fastnar i restaurering
Flera kursdeltagare förefaller redan arbeta med Gud vet vilken möbel i ordningen. Man fastnar i sin hobby, erkänner Kristiina Ahlstedt, som redan sysslat med snickrande i femton år. I början gjorde hon allt hemma, slipade och betsade. Att låta en fackman måla en gammal sänk, till exempel, blev betydligt billigare om man hade själv gjort grundarbetet och skrapat bort målarfärgen.
På kursen har hon fått information om svårare saker så som ytbehandling som enligt henne är den svåraste delen i renoveringen. Ett gammalt bord som hon hittade i dåligt skick på en auktionskammare väntar nu på behandling. Det har nu slipats, hålen har fyllts igen, limmats och näst i tur står betsning och lackning. Underdelen kommer att bli grå.
Inom sin hobby får man fritt använda sin kreativitet eftersom man kan bestämma själv utseendet på sin möbel. "Dock ger jag ibland kursdeltagare rådet att om snickaren redan från början har tänkt sig att möbeln ska målas lönar det sig att inte betsa utan måla den, eftersom träet kan vara av dålig kvalitet", säger Jukka-Pekka.
På medförda möbler ställer han inte några krav. "Ofta tar folk med sig stolar eller små hyllor från 30–40-talet. För en nybörjare är en stol bra eftersom man lär sig mycket av den. Föremålet behöver inte nödvändigtvis vara gammalt då detta är en kurs i restaurering."
Hamstrare blir ofta kursdeltagare
Möbelrestaurering inleds ofta med att fundera över hur föremålet ursprungligen sett ut och om man vill bevara det ursprungliga skicket eller anpassa möbeln för ens eget hem. Om man vill bevara antikvärdet skall man göra så lite som möjligt åt möbeln.
Därefter beslutar man vad som ska göras: räcker det med putsning eller svajar föremålet så mycket att det måste tas isär och limmas på nytt. Det första som man lär sig är i regel färgborttagning och slipning.
"Om man tvingas ta isär stolen så som man i regel måste göra med gamla stolar tar restaureringen lätt ett helt år i anspråk", säger Jukka-Pekka. Tidsåtgången är dock mycket individuell. Vissa är petnoga medan andra vidsynta, vissa är snabba, andra långsamma.
Oftast har restauratörerna ett gemensamt drag: de hamstrar gamla varor. Man genomrotar avfallsflak, vindar är verkliga skattkammare och skatter som man hittar hos släktingar tas med hem. Jukka-Pekka har i avfallsflaken hittat ett skrivbord, stolar och till och med en sjömanskista.
"För en samlarnatur är detta en fantastisk hobby, projekten tar aldrig slut", skrattar Anna-Maija.
På restaureringskursen behövs:
- Möbel som ska restaureras. Små förrådsutrymmen kan sätta gränser för storleken. I regel får man rådet att börja med en stol, man lär sig mest av den.
- Verktyg: hammare, stämjärn, kniv, sickel, dvs. en tunn stålplåt avsedd för färgborttagning, slippapper.
- Produkter för ytbehandling efter behov: Färgborttagningsmedel, lack, målarfärg eller bets.
Viivi Handolin 13.4.2004