Malin Dahlman talar om hur det känns att vara finlandssvensk studerande i Helsingfors.
Hösten närmar sig med god fart och snart inleds terminen vid läroanstalter överallt i Finland. Så småningom fylls såväl de större som de mindre studiestäderna av studerande som återvänder från semestern till sina studentbostäder.
För många studerande innebär terminsstarten att de flyttar till en ny ort och börjar ett nytt liv i en ny miljö bland främmande människor. För finlandssvenska studerande från svenskspråkiga städer kan miljöbytet innebära ytterligare någonting annat: ett liv där de flesta vardagliga ärenden nu sköts på ett främmande språk, nämligen på finska.
Att inte alltid kunna uttrycka sig på sitt eget modersmål i officiellt tvåspråkiga städer kan komma som en överraskning för en del. Men när Malin Dahlman flyttade till Helsingfors för att studera var hon mycket medveten om detta:
"Jag hade aldrig varit tvungen att prata finska hemma. Jag tänkte att om jag söker en studieplats i Helsingfors så måste jag på något sätt försöka lära mig språket", berättar hon.
Nära men ändå annorlunda
Malin är hemma från Ingå som är en liten kommun med 4 900 invånare i västra Nyland. Trots att Ingå ligger bara 55 km från Helsingfors är språkförhållandena så pass annorlunda att man kan klara sig bra med endast svenska. Kommunen har en svenskspråkig majoritet på 64 % och alla som jobbar inom kundservice talar både svenska och finska.
"När jag var liten var Ingå väldigt enspråkigt svenskt. Jag har till exempel aldrig haft några finskspråkiga vänner där. Under de senaste åren har det ändå flyttat in flera finskspråkiga. Det märks exempelvis så att min bror, som är tio år yngre än jag, har många flera tvåspråkiga elever i sin klass än jag hade", säger Malin.
"Puhutsä yhtään suomee...?"
På stan i Helsingfors när Malin sköter sina ärenden växlar hon mellan svenska och finska. Hon berättar att hon till exempel i klädbutiker alltid brukar tala finska medan hon på caféer direkt börjar på svenska. På Stockmann gäller det att hitta en försäljerska med en svensk flagga på namnskylten.
"Oftast reagerar folk med att bli mycket tysta när jag talar svenska. De förstår mig men vågar inte säga någonting tillbaka. Ibland gör vi så att den andra pratar finska och jag svarar på svenska eftersom jag ju förstår finska flytande", säger Malin.
Några större problem har Malin i alla fall inte råkat ut för på grund av språket. Hon berättar att det speciellt i början ändå uppstod situationer då hon tyckte att det skulle ha varit nyttigt med en liten svensk-finsk ordbok i fickan.
"Litet knepigt var det till exempel att sköta sina hyresärenden eftersom jag inte kände till den finska terminologin. Sådana ord lär man ju sig inte direkt i skolan", skrattar hon.
Några egentliga negativa attityder mot det svenska språket har Malin inte stött på i Helsingfors, med undantag av enstaka fall:
"En gång var jag var mycket sjuk och ringde till Studenthälsans tidsbeställning. När jag presenterade mig på svenska skrek en sköterska tillbaks: "Puhutsä yhtään suomee?" (Talar du alls någon finska)", berättar hon.
Satsa på svenskan!
Malin har nu bott i Helsingfors i fem år. Hon anser att hennes finska, som hon enbart hade lärt sig i skolan, har förbättrats under årens lopp. Hon behöver inte längre fundera så mycket på vad hon säger utan språket flyter naturligare. Men någon perfekt finska talar hon fortfarande inte, anser hon själv.
"Jag behöver inte prata så mycket finska här. Studierna på universitetet har jag avlagt enbart på svenska och alla mina kompisar är svenskspråkiga eller förstår svenska", motiverar Malin.
Enligt Malin borde man i Helsingfors satsa mera på svenskan inom kundservice. Själv väljer hon konsekvent ställen där hon får tala svenska eftersom hon känner sig mera hemma och välkommen där. Enligt Malin är finlandssvenskar ofta onödigt försiktiga med att prata svenska och hon uppmuntrar dem använda sitt modersmål mera.
"Ja, varför skulle finskspråkiga vilja lära sig svenska om de aldrig får prata det med någon?", sammanfattar Malin.