Annika Wikholm berättar hur det är att arbeta som babysiminstruktör.
Hobbyverksamhet inriktad mot babyer och föräldrar är mångsidigare än någonsin. Den musikintresserade tar sin baby till babyrytmik, medan den som kämpar med graviditetskilona väljer mamma-baby-gymnastik. Den dansintresserade går kanske på ”minilattare” där föräldern och babyn dansar till takterna av latinomusik. Allt flera familjer väljer ändå babysim som torde vara den populäraste och den mest kända babyhobbyn.
Men vad är babysim egentligen och hur är det att arbeta som babysiminstruktör? Siminstruktör Annika Wikholm på Folkhälsan förklarar för oss.
”Babysim är glad samvaro för hela familjen och det passar för alla babyer. Ett pass kan bestå av lek, sång och personlig handledning av familjer”, sammanfattar Wikholm.
Enligt Wikholm har familjer väldigt olika mål. Vissa föräldrar tänker långsiktigt och önskar att deras barn lär sig att simma, vissa föräldrar sysslar själva med simning och dykning. Det är också mycket vanligt att föräldrar som aldrig själv lärt sig simma vill att deras barn skall vänja sig vid vatten från tidig ålder.
Efterfrågan på babysim är stor men utbudet har också vuxit:
”För 10 år sedan måste man köa till babysimgrupperna. Åtminstone i huvudstadsregionen ryms nog nuförtiden alla som vill med i någon grupp”, berättar Wikholm.
Nytta av yrket i det civila
Med sina 15 år i branschen är Wikholm en veteran inom babysim i Finland. För tillfället leder hon babysimgrupper i Grankulla och Esbo centrum under veckosluten. Wikholm blev babysiminstruktör närmast av en slump då hon råkade se Folkhälsans annons för en babysiminstruktörsutbildning. Kursen var öppen för alla, men först måste man avlägga grundkursen för simlärare.
Att vara babysiminstruktör är en bisyssla och därför finns det folk med mycket olika bakgrund inom yrket.
”Det klart vanligaste yrket i det civila är fysioterapeut. I övrigt representerar instruktörerna en brokig skara. Det finns bland annat ekonomer och poliser”, berättar Wikholm.
Wikholm jobbar själv som talterapeut och medger att hon haft nytta av sitt yrke i arbetet som babysiminstruktör. Hon är van vid att jobba med barn och diskutera med föräldrar; också att berätta sådant som föräldrarna helst inte ville höra om sina barn.
”Att dessutom ha egna barn hjälper en hel del i detta yrke. Jag hann jobba tre år som babysimintruktör före mitt första barn föddes och efter det kände jag mig säker i mitt jobb på ett helt nytt sätt”, säger Wikholm.
”Har mormor kommit till simmet?”
Instruktörerna är alltså olika men minst lika olika är de familjer som deltar i babysimmet. Det finns försiktiga familjer som drar sig till sitt eget hörn och det finns våghalsiga föräldrar som Wikholm med sina kolleger hela tiden får be att sakta ner. Somliga föräldrar för sin del blir hemskt lätt sårade av kommentarer som riktas mot deras barn.
”Åldersfördelningen är nuförtiden också så bred att man inte alltid vet vilket förhållande den vuxna som kommit till simmet har till babyn. Jag har nog redan lärt mig att inte fråga om det är mormor som kommit till simmet”, skrattar Wikholm.
”Det krävs god människokunskap i jobbet. Man måste kunna vara finkänslig”, klarlägger hon.
Wikholm njuter av sitt jobb därför att hon tycker om att jobba med människor. Det mest belönande är att få positiv feedback. Dessutom är det trevligt att se lyckliga familjer som verkligen njuter av att simma.
”Även om det kom två meter snö på natten kör de till simhallen klockan åtta på morgonen”, myser hon.
Arbetet har också sina nackdelar:
”Det finns föräldrar som bråkar med varandra. I sådana situationer känner man sig utanför. Det finns även sådana föräldrar som ställer upp för höga mål för sina barn exempelvis med dykning. Ibland måste man gå emellan och säga att det här kändes säkert inte bra för barnet”, berättar Wikholm.
Det måste väl vara jobbigt?
”Visst är det svårt, men man måste komma ihåg att i babysimmet går barnets välmående före de vuxnas mål. Det viktigaste för mig är att barnet mår bra”, upplyser hon.