Minna Määttäs gren är afrikansk dans.
Salsa, samba, bailatino. Nutida dans, jazz, street, afro, orientalisk. Folkhögskolornas och motionscentrens kursutbud sväller av danskurser. Grupperna fylls på nolltid när såväl tonåringar som medelålders intresserar sig för rytmisk motion.
Vad är det som fascinerar i danserna? Och hur är det att vara danslärare?
Dansläraren Minna Määttä berättar om sitt arbete och om afrikansk dans. Utöver afrolektioner håller Määttä skräddarsydda kurser i kroppsvård som kan innehålla övningar i avslappning eller olika tänjningstekniker. För sitt eget nöjes skull och för att utveckla sin yrkesskicklighet har hon även fördjupat sig i astangayoga och Pilates under de senaste åren.
Men en hurdan gren är den afrikanska dansen egentligen?
”Afrikansk dans är mycket uttrycksfullt och fysiskt”, beskriver Minna Määttä. ”Det är en mångsidig och fartfylld dans som vårdar både kropp och själ. Att den är så pass energisk överraskar många eftersom det inte enbart är fråga om att hoppa och stampa, skaka eller gunga.”
Minna Määttä håller lektioner i afrikansk dans vid både Helsingfors universitet och Kalliola-institutet. Medan dansare i universitetsgrupperna består av tjugoåringar är deltagarprofilen i folkhögskolornas grupper mer varierande. Där finns allt från gymnasister till medelålders personer.
Dessutom håller Määttä intensivkurser i grenen runt om i Finland cirka en gång i månaden.
”Jag är i den meningen lycklig att jag i ett par års tid själv har kunnat skapa mitt eget arbetsschema. Efterfrågan är tillräcklig och arbetssituationen är god.”
Määttäs afrolektioner är indelade i nybörjar-, grund- och avancerad nivå. På nybörjarkursen gör man en snabbdykning i grenens hemligheter, prövar på dansrörelser och bekantar sig med grunderna. På grundkursens lektioner är takten redan en aning snabbare och koreografierna mer invecklade. I gruppen för avancerade är det frågan om riktiga danslektioner där man kastar loss ordentligt och satsar på långa danser. Det går bra att avancera till nästa nivå i egen takt.
”Somliga vill enbart gå på lektioner på grundnivå och tycker att det räcker”, berättar Minna. ”Alla längtar inte efter stora utmaningar. Visst klarar sig folk i medelåldern på fortsättningskurserna fastän dessa redan kräver god fysisk kondition.”
I grenens födelseorter
Hur blir man då danslärare? Määttä berättar att hon inte har avlagt egentliga examina inom dans. Hon har dock hållit på med motion alltsedan hon var liten och i samband med gymnastiklektionerna tagit kurser i jazzdans samt tränat modern dans.
Den afrikanska dansen fann Määttä först vid tjugo års ålder när hon tillbringade fem år i Schweiz. På den tiden slog mer exotiska danser såsom flamenco igenom och blev trendiga. Afron spred sig till danssalarna i andra etnogrenars kölvatten. ”Jag råkade få alldeles fantastiska lärare och blev delvis därför intresserad av afrikans dans.”, erinrar sig Minna.
Sedermera har Määttä satt sig in i grenen på dess ursprungsort. Hon har tillbringat en och en halv månad i Burkina Faso och gjort ett par långa besök i Guinea. Vistelsen i Västafrika har gett nytt djup och perspektiv på hur dansen kan uttolkas.
”Där på platsen kommer man in i dansen på ett annat sätt”, förklarar Minna. ”Även om man inte kan delta i verkliga ritualdanser är dock musiken en levande del av kulturen vid till exempel fester. Det är roligt att iaktta samspelet mellan dans och musik. Musikerna och dansarna är fantastiskt bra och har övat flitigt sedan barnsben.”
Ryggen i skick
I Finland njuter utövare av afro av uttryckskraften i dansen och som en biprodukt får man ökad kondition. Minna Määttä poängterar att man ”verkligen går in för uppgiften” är ett starkt inslag i afrikansk dans. Även om dansen är kul och avslappnande är den också fysiskt krävande. Grenen lämpar sig inte för personer med ledförslitningar men i övrigt lämpar sig lektionerna för alla som är intresserade av dans.
”Afro är en särskilt bra gren för ryggen”, berättar Minna. ”Ryggen blir starkare och samtidigt ökar rörligheten. Grenen har även positiva effekter på utvecklingen av muskelstyrka och rytmuppfattning. Många påstår att deras koordinationsförmåga har förbättrats genom hobbyn.” Även om Määttä beskriver grenen som svår är det lätt att komma med på nybörjarkursen. Lektionerna har lagts upp enligt ett lyckat schema: först värms kroppen upp grundligt så att den vaknar och först därefter övergår man till den egentliga dansen. Till sist har man reserverat gott om tid för att stretcha i lugn och ro.
På timmarna spelas såväl lugn afropop som traditionell musik med percussion. Man skulle tro att yrket är fysiskt påfrestande. Hur länge tänker Määttä fortsätta sin karriär som danslärare på heltid?
”Det är fortfarande ett stort frågetecken som jag tänker fundera över under de närmaste fem åren”, säger Minna betänksamt. ”Jag är 39 år och även om jag ännu skulle orka undervisa håller leder och kroppen inte för evigt. Jag är alltför ambitiös för att kunna leda lektionerna på halvfart. Även om jag dessutom deltar i olika produktioner med uppträdanden är undervisningen allra viktigast för mig. Jag skulle uppleva mitt arbete som mekaniskt och tröttsamt, om jag inte tyckte om det på riktigt.”