Reija Lang blev inspirerad av att sjunga jazz i vuxen ålder.
Det hela tog sin början i ett varuhus i Stockholm. Under sin köprunda hörde Reija Lang en låt som fick henne att stanna upp. "Jag kände att jag var tvungen att gå fram till Under och fråga vem som sjöng låten", berättar Lang om händelsen som inträffade för åtta år sedan. Sångerskan med den fina rösten var Ella Fitzgerald, vars skiva Lang köpte direkt. Efter att ha nynnat med i låtarna i ett års tid i bilen förstod Reija Lang som 35-åring att hon kunde sjunga.
Musik började fascinera. Lang upptäckte dock snart att den som drömde om en karriär som jazzsångerska i vuxen ålder möttes av flera hinder. "Jag ringde först till musikinstitutet. Där sade dom att det inte fanns något hopp för mig eftersom deras åldersgräns var 30 år." Som tur var fick jag senare syn på en annons om en pop-jazzsånggrupp vid arbetarinstitutet. Lang antogs på grundval av en demospelning.
I början levde sångstudierna inte upp till förväntningarna. "De fysiska övningarna och funderingarna kring andningen kändes helt konstiga. Jag tänkte, när ska vi komma till saken!"
Till saken kom hon så småningom bland annat genom pop-jazzkonservatoriets sommarläger och öppna universitetets kurser som ordnades av Sibelius-Akademin. Genom musikalitetstester och sångprov antogs Lang till konservatoriet som så kallad pedi-studerande, försökskanin för dem som studerar till sånglärare. Samtidigt öppnades en möjlighet att avlägga studier vid Sibelius-Akademin.
I takt med att färdigheterna ökade tillbringade hon sommaren för två år sedan med jazz på en workshop i Amsterdam och förra sommaren i USA. När det gäller att hitta utbildningsmöjligheter har Langs egen aktivitet och outtröttliga entusiasm spelat nyckelrollen.
Arbete och hobby i balans
Förutom jazzen som hobby på heltid hinner ekonomie magister Reija Lang med att arbeta som kommunikationsdirektör för ett stort konsult- och serviceföretag inom IT. Hon ansvarar för företagets interna och externa kommunikation, marknadsföring och annonsering.
En typisk dag åker Lang i väg till kontoret klockan nio på morgonen och till musikhobbyn mot kvällen. Distansarbetet fortsätter sent på kvällen via hemdatorn. Dagarna för sångerskan som erkänner att hon är morgontrött drar oftast ut ända till midnatt. "Jag klarar inte av att lämna arbetet klockan fyra och hålla på med fritidssysslor resten av kvällen. Däremot delar jag upp mina dagar i många delar."
Langs dygnsrytm är någonting som får en att kippa efter andan. "Jag måste säga att all fritid går åt till musiken", erkänner hon. "Hobbyn är inte bara en sånglektion en gång i veckan utan man ska träna, öva som band, lyssna på musik och lära sig sånger. Att ha en hobby är lättare även därför att jag inte har någon familj."
I sin jazzkarriär har hon även hjälp av de färdigheter som hon fått av sitt dagliga arbete. Tack vare sin annons- och kommunikationsbakgrund gör Lang reklamaffischerna för sitt bands turnéer och utformar pressmeddelandena till skivbolagen. Hon sköter vant tillstånden för att få utnyttja låtarna och hon både skriver och talar engelska flytande. "För många tycks det vara ett problem att göra reklam för sig själv som om det vore att skryta om sig själv. För mig är det ett jobb och jag funderar inte vad andra tänker om mig. Även om jag hade blivit intresserad av att spinna ullgarn hade jag säkerligen tänkt hur jag skulle kunna sälja garnet och var jag skulle kunna ordna en utställning om spinning!"
Göra bruk av förmåga och erfarenhet
Ett ihärdigt arbete har belönat den som utfört detta arbete. För två år sedan vann Reija Lang den uppskattade tävlingen Lady Summertime som är den enda jazzsångtävling som ordnas i Finland årligen. Hon vann även om konkurrenterna hade utövat sång sedan barnsben. Lang gör nuförtiden turnéer med sitt eget band och inför hösten planerar hon bland annat ett scenkonstnärligt big band-projekt.
De åldersrasister som i början av Langs hobby förtryckte Lang har alltså fått lång näsa. Sångerskan talar också gärna för livslångt lärande samt om relationen där hobbyn och karriären stöder varandra. "Själv började jag arbeta med att plocka jordgubbar och rensa ogräs. Jag har även haft nytta av detta! Det finns inte dåligt eller mindre värdefullt kunnande. Det är fråga om människans förmåga att förena sina kunskaper och färdigheter. Man kan alltid lära sig något nytt. Man har jämt och ständigt talat om för mig att jag är för gammal och att jag började för sent, men jag tror inte på det. I gymnasieåldern var jag en så pass kritisk perfektionist att jag inte då hade stått pall för den kritik som nu riktas mot mig. Nu tänker jag att jag inte har något att förlora."
Jazzen fascinerar Lang eftersom den är så oförutsägbar och för en sångarkarriär utmanande. En sångares färdigheter står ständigt under ett förstoringsglas. Hans eller hennes utveckling följs upp och han eller hon jämförs med andra. "Jag är hela tiden ifrågasatt", beskriver Reija Lang. "Man frågar mig vad det är för mening med detta eller vad det är som jag försöker bevisa. Ibland känns det som att man slår huvudet i väggen. Trots det har jag inte ångrat ett ögonblick att jag givit mig in i detta galna projekt."
Som vuxen är man en mogen inlärare
Den aktuella diskussionen om att begränsa studietiderna och beundran för en intensiv utbildningstakt förvånar "Varför kräver utbildningsslussvärlden att man ska studera i snabb takt? Snarare borde folk i medelåldern som arbetat med samma jobb i 20 års tid fundera över vad de borde göra och studera härnäst. Man mognar i vuxenåldern för att lära sig nya saker. I det skedet har man fått perspektiv, erfarenhet, idéer och ett nätverk."
Jazzutövaren påminner om att förverkligandet av fritidsdrömmarna är ytterst viktigt. Att odla sina egna intressen är mer belönande än att fika efter titlar och lönehöjningar. "Att vara direktör är inte heller en avundsvärd syssla. Om man beslutar att säga upp dig har du inte längre något värde för företaget utan du kastas ut direkt. Det är inte värt att offra sig i detta ekorrhjul."
Laura Friman 19.4.2004